Bilden: Joel Jonsson, ansvarig för handelspolitik, Teknikföretagen
Foto: Teknikföretagen
Avtalet är en viktig byggsten för ett framtida regionalt avtal med de tio sydostasiatiska länderna i det så kallade Aseansamarbetet, skriver Joel Jonsson på Teknikföretagen. I en tid av ökad protektionism och handelspolitisk osäkerhet i vår omvärld är en fortsatt ambitiös europeisk frihandelspolitik avgörande för svensk industris globala konkurrenskraft.
Singapore är enligt Joel Jonsson en viktig inkörsport till Aseanländerna och landet är Sveriges största exportmarknad i regionen. Men det blir allt viktigare att tillvarata den tillväxt som sker i Sydostasien som helhet. Under rådande handelskonflikt mellan USA och Kina flyttar alltmer av den tillverkning som tidigare skedde i Kina till Sydostasien. När produktionskostnaderna i Kina stiger, samtidigt som Kina förflyttar sig allt högre upp i de globala värdekedjorna, ökar vikten av en för europeiska företag friktionsfri handel med Sydostasien.
Vidare skriver Joel Jonsson att efter avtalet med Singapore och de avslutade förhandlingar med Vietnam i somras finns det en befintlig grund som på sikt kan bana väg för ett regionalt avtal. Ett regionalt avtal har stora fördelar, inte minst för mindre företag, då de inte behöver anpassa sig efter olika landspecifika bestämmelser.
För att värna svenska företags exportmöjligheter måste vi fortsätta optimera våra förutsättningar på en tilltagande konkurrensutsatt världsmarknad. Detta blir extra påtagligt vid den nu stundande nedåtgående konjunktursvängning. Samtidigt som Europa genomgår en period av låg tillväxt sker ungefär hälften av den globala tillväxten i Asien. Att liberalisera handeln med tillväxtmarknader i Sydostasien stimulerar våra företags globala värdekedjor och underlättar i förlängningen för europeiska företag att importera insatsvaror för vidare export.
EU har nu frihandelsavtal som omfattar 73 länder. Genom avtalen eftersträvar EU och partnerländerna att eliminera tullar och harmonisera regelverk, produktkrav och standarder. När fler länder och regioner ingår frihandelsavtal med EU ökar pressen på länder som USA och Kina att följa samma regler. Avtalen är såtillvida normskapande för världshandeln.
Under Trump-administrationen har USA retirerat från sin tidigare ambitiösa frihandelspolitik genom att dra sig ur förhandlingarna om det transatlantiska avtalet med EU, TTIP, och stillahavsavtalet TPP. Den bakomliggande tanken med TTIP var att etablera gemensamma regler för världens två största konsumentmarknader, som andra länder sedan skulle behöva anpassa sig efter. Genom att parallellt gör detsamma i TPP skulle USA sedan sätta press på Kina att följa samma krav.
I ljuset av USA:s skifte från frihandel till merkantilism har EU möjligheten att sätta spelreglerna för världshandeln. Runt Stillahavet har EU redan nu avtal med bland annat Japan, Sydkorea, Kanada, Mexiko, Chile och Peru samt pågående förhandlingar med Australien och Nya Zeeland. Vid ett regionalt avtal med Aseanländerna skulle EU:s frihandelsregim därav omfatta samtliga TPP-länder med undantag för USA. På så sätt kan en ambitiös frihandelspolitik i Sydostasien både ge ekonomisk vinning och är geopolitiskt strategiskt för våra framtida relationer med USA och Kina.
EU:s frihandelspolitik är vårt i särklass starkaste vapen i de stora, regionala marknadernas kamp om rollen som global normskapare. Därför är det centralt att EU fortsätter att bedriva en ambitiös och expansiv frihandelspolitik under det nyligen invalda Europaparlamentet och den nya EU-kommissionen under Ursula von der Leyen. Högt upp på dagordningen bör vara fortsatt liberalisering av handeln med Sydostasien: genom att ratificera Vietnamavtalet, slutföra pågående förhandlingar och verka för ett på sikt regionalt avtal med Aseanländerna.
Joel Jonsson, ansvarig för handelspolitik, Teknikföretagen
Källa: Teknikföretagen
