Woolpower säljer hållbara kläder i merinoull. I Östersund görs allt från stickning och förberedelse av tyget till att sy, packa och lagra produkter.
Förra året togs en ny anläggning i bruk och företaget fortsätter att satsa framåt.
– Till 2027 ska vi omsätta 250 miljoner. Då måste vi säkra en effektiv volymproduktion, säger Anna Sjöberg produktionschef på Woolpower.
Anna Sjöberg var tidigare produktionschef på Sandvik Coromant där fokus låg på att effektivisera produktionsflödet. Erfarenheter som kommer väl till pass när hon nu jobbar med att bygga upp nya arbetssätt i alla processer – samtidigt som produktionen går för fullt.
Sedan februari 2022 är Woolpower nämligen leverantör av en del av underkläderna i det nya nordiska uniformssystem där Norge, Sverige, Danmark och Finland skaffar militäruniformer med gemensam design.
– Allt har gått rekordsnabbt! Vi kör tåget och lägger rälsen samtidigt, säger Anna.
Korta leverantörskedjor och samarbete kring spill
Basen i Woolpowers produkter är deras eget tyg, ullfrottén. Genom frottéstickning, där ena sidan är plattstickad och den andra består av frottéöglor skapas en textil som fångar mycket luft och därmed håller värmen och transporterar bort fukt.
– Vi har en kort leverantörskedja. Ullen vi importerar kommer från Uruguay eller Argentina, sen färgas den i Tyskland och spinns till garn i Rumänien, säger Anna.
Woolpowers kläder ska hålla länge och vara funktionella. Materialet är i huvudsak ull, med en liten andel syntetgarn. Syntet är där för att ge ett slitstarkt material. Bearbetning av ullen i kombination med Woolpowers stickteknik gör att alla plaggen kan tvättas i 60 grader. Man arbetar också för att sänka kassationerna och eliminera slöseri. Energikonsumtionen hålls låg genom att återanvända värmen. Man har också installerat solceller.
Rester och spill används för att tillverka till exempel filtat material och man samarbetar med andra varumärken.
– Vårt nästa steg är att göra produkter av återvunnet garn, säger Anna.
Mångfald i produktionen
I Woolpowers fabrik jobbar människor från många olika länder, i blandade åldrar och kön. Anna berättar att det är första gången hon möter en så heterogen blandning av medarbetare i produktionssammanhang. Idag är man 85 som syr, alla kollektivanställda. Men man behöver snabbt bli fler. Målet är 200 i hela produktion, vilket innebär ytterligare 20 sömmerskor till.
– Vi behöver fler sömmerskor nu! Jag har hittat sömmerskor via Arbetsförmedlingen och kontakter i hela Sverige. Vi har tagit hit folk men det är tufft att fixa bostad, och allt runt omkring jobbet kräver mycket resurser, berättar Anna.
Anna Sjöberg produktionschef på Woolpower.
Det kan handla om allt från språkutbildningar till att många har svårt att läsa och skriva till att unga som flyttar till Östersund undrar vad de ska göra på helgerna.
– Vi behöver jobba politiskt för att det ska vara attraktivt att bo där det finns jobb. Vi har fått kämpa för lokala bussar och infrastruktur, säger Anna.
Woolpower har anställt många som stått långt ifrån arbetsmarknaden; bland annat personer som kom till Sverige med den stora flyktingvågen 2015 och flyktingar från Ukraina. Men här arbetar också personer som arbetskraftsinvandrat från till exempel Lettland. I produktionen talas flera olika språk, många har inte gått i skolan och har utmaningar med att läsa och skriva.
– Det handlar om att visa, visa, visa. Och skapa enkla instruktioner. Drömmen är IKEA, så enkelt och instruerande, säger Anna.
Anna beskriver också en oro för att personer de lärt upp ska utvisas.
– Vi har investerat i de här personerna och behöver dem, säger hon.
Framtid i Östersund
Woolpower är ett av få textilföretag som nyinvesterat i produktion i Sverige de senaste åren. Och här kommer de att bli kvar.
– Det finns en enorm kraft att ha produktion och produktutveckling under samma tak och i samma land. Jag och produktchefen jobbar tajt tillsammans, berättar Anna.
Men visst ser hon en utmaning för textilindustrin som står inför en stor omdaning. Det går inte längre att producera till så låga kostnader och konsumenterna behöver vänja sig vid att betala ett högre pris än vad de varit vana vid.
– Jag tror mycket på att tillverka kläder i Sverige, avslutar Anna.
